Ut ifrån floden igen

All transport går på floden i den här sortens båtar. Trädstammar brända och 

uthuggna. PNG vill att allt i landet skall bevaras. Inga oljefyndigheter, inga gruvor 

av något slag får exploateras. Detta fick vi lära oss i dag av en av föreläsarna

på båten. 

Den indonesiska delen i norr, den som heter Nya Guinea, befinner sig 

i en helt annan situation. Där skördas skogarna och naturlivet försvinner men -

människorna får arbeten, pengar, skolgång, sjukvård och moderniteterna kommer 

på rad.

Vilket är bäst?

Floden rinner snabbt. Vattnet ser grumligt ut men detta lär vara den enda asiatiska floden 

som är helt oförstörd och ren.

Vi ger oss iväg i de små gummibåtarna. Strömmen är stark och farlig.

Mer från Kopar och dess 200 invånare.

Husen ligger på stolpar föratt skyddas mot den stigande floden och för att

slippa den dagliga sörjan efter nattens regnande. Ett par hundar låg lugnt och 

och tittade på mig, när mannen, som bodde där bjöd in mig. En gammal 

kvinna lagade mat över öppen eld i hyddan. Det var mannens mamma.

Hans fru låg i en dekorerad grav utanför. Hon hade dött för ett par månader 

sedan, 32 år gammal, utav astma. Nu var han ensam med tre små barn.

Vi pratade om mediciner och jag fick veta att de ända tillgängliga var mot

malaria. Ingen doktor, bara en medicinman...

Den här meterhöga masken hade det tagit 8 månader att göra. Täckt av

små kaurimusslor, målad och runt kanten besatt med fjädrar ifrån 

kasuarifågeln. ( den stora strutsliknande fågeln, som bara finns här och i

Australien. Priset var 1000 Kina, 3000 kr.

 Fjädrarna får dock inte föras ut ur landet, men intressenter saknades inte.

Jag tror inte den blev såld.

Mer ifrån Sepikfloden

Männen letar efter Sagopalmer i djungeln. Forslar hem dem, delar upp dem

och hugger ut märgen i palmen. Det blir en massa "fnas", som ni kan se.

Kvinnorna tar hand om allt "fnaset" och lägger det lite i taget i ett tråg.

Häller på vatten ( skopan var så fin!),

och sedan knådar dom massan med händerna och vattnet rinner med mjölet,

som är precis som potatismjöl, ner i tråget under. Mjölet lägger sig på botten 

torkas sedan. Detta sagopalmsmjöl är, som hos oss förr potatis, en basvara.

Inte näringsrikt, men med massor av kolhydrater!

Sepik river

Till Sepikfloden kom de första europeerna, som var tyskar redan 1885.

Då annekterade dom den norra delen av Nya Guinea och fann den stora

floden, där det fanns människor, som redan bott där i många tusen år!

Floden är drygt 100 mil lång och inte förrän efter andra världkriget fösökte

 någon vit man leta sig fram till dess källor.

2010 försökte två amerikaner sig på att med kajak, som ju liknar de 

urholkade trädstammar, som infödingrana använder, att ta sig ifrån 

Telefomin och nerför floden. Dom drunknade nästan på vägen i forsarna

och var inte nere vid havet förrän sex veckor senare.

Männen i den lilla orten Kopar vid flodmynningen dansade en fantastiskt 

fin dans. Kläderna var otroliga och människorna är så glada och 

entusiastiska över besöken. Naturligtvis får dom ersättning och en massa 

gåvor i form av material till skolbarnen, leksaker, dykattiraljer(!), mediciner osv.

Kvinnorna stod och väntade på stranden i helt annorlunda huvudbonader

än de jag sett förut.

Denna hade en liten båt på huvudet.

Ingen kontakt!

Jag vill gärna skriva till er alla som tittar in. Tyvärr har jag ingen som helst

kontakt med omvärlden mer än genom den här bloggen.

MEN, jag kan läsa de kommentarer, som UllaBritt och Irmelin skrivit!

Hoppas få höra något ifrån mina barn och barnbarn snart. Längtar alltid efter er!

Pok ma- inger