Bandaöarna Neira, Besar och Rhun. The Spice Islands, Molukkerna. 04*31 S. 129*48 Ö

Muskotnöten mer värd än guld...

Sinbad, sjörövaren berättar i sagorna Tusen och en natt, om hur han hämtar  

hem kryddor i från fjärran länder. Dom kommer från ett mystiskt kryddfolk och 

ingen vet var de bor.

De eftersökta och starkt doftande kryddorna blev upprinnelsen till långväga 

upptäcktsresor och byggande av stora handelsimperier. När började handeln 

med kryddor? Förmodligen när de olika kulturerna växte fram. I det gamla 

Egypten användes kryddor, de tre vise männen kom ifrån Österlandet med 

väldoftande myrra. 

Handelsmännen i Europa hade ingen kännedom om var kryddorna kom ifrån.

I stort sätt visste man bara att de kom ifrån handelsvägar, som gick genom den

islamska världen till hamnarna Basra eller Alexandria. De arabiska handelsmännen

höll kryddornas ursprung hemlig. Kryddorna gav makt på alla plan och under de 

korståg, som drog genom Europa med religiösa förtecken på 1200-talet, erövrades 

Konstantinopel, en seger för Venedig, som växte fram som en stormakt.

Bysans kryddhandel blev en nu Venedigs. Handelsmän drog österut. Av kineserna 

fick  Marco Polo peppar, kryddpepper, kanel, ingefära, saffran och muskot.

Det blev "modernt" med kryddor. De som hade råd med de dyrbara varorna kunde 

sina rikedomar.

I Sverige finns en bevarad nota ifrån den heliga Birgittas gravöl ill hennes fars ära

år 1327. Fem kilo kummin,ett kilo ingefära, ett halv kilo kanel, tre kilo peppar och 

sju hekto saffran.

Handeln var lönsam! Även om maten, som serverades inte var helt färsk, gick den

att äta men ibland kunde man bli förgiftad av alltför flitigt användande. ( två muskot

nötter är dödlig föda!)

Venetianarna fick inte behålla sitt monopol så länge. Portugiserna och Spaniorerna

hittade sjöledes till övärlden. Upptäcktsresornas tid inleds och jakten på de

värdefulla kryddorna lockar. Kanel fanns på Ceylon och på Moluckerna "upptäcktes"

vad araberna aldrig berättat, kryddnejlikans och muskatens växtplats.

De otaliga kryddkrigen inleddes. Det blev Holland med VOC, det ostindiska 

kompaniet, som med fruktansvärt våld tog kontroll över all handel. Av de 15000

invånarna på de små Banda öarna Neira och Rhun överlevde endast 500. Endast på

dessa två öarna växte muskot trädet. Folk togs ifrån andra öar för att arbeta som 

slavar. Kontrollen över nötterna var rigid. Om något försök gjordes med att smuggla 

ut nötter bestraffades det med avrättning. För att hemlighålla lasten på väg till Europa

täcktes den med kalk. För att undvika sjunkande priser brändes ibland tusentals 

kilo med väldoftande kryddor bland annat i Batavia.

I Europa ville Engelsmännen också åt de nu så oerhört eftertraktade kryddorna. På 

Nordsjön stod ett fleratl sjöslag mellan England och Holland. Båda länderna  led stora 

ekonomiska förluster, som slutligen ledde till ett fredsfördrag i Breda 1667. The East 

India Company ledde till England långa dominans på världshaven. Holland fick dock 

behålla den lilla ön Rhun, som är närmst i bild på mitt foto. I utbyte fick England den 

obetydliga ön Nya Amsterdam ( dagens New York) !!!

Rhun för Manhattan!  

Rhun in exchange for Manhattan!  

I have above tried to tell the story of the nutmeg and the trade of spices from 

the Moluccas. The story is amazing and worth looking up on Wikipedia or other sorces.

A walk in the Gym

A walk every day. With music in my ears I can manage 1 hour!

Kei island / Nuhu Roa

Detta är en jättelik pärlodling! På plattformen arbetade dessa kvinnorna med

musslor i nätkassarna. När musslan har fått sin lilla plastpärla inlagd, sänks den 

ner i vattnet och får växa till i 7-8 månader. Det låg bojar med jämna mellanrum 

och i långa rader, på ett flera km2 långt område.

This is a platform for pearling. The mussels are, after they have been inserted with

a small plastic bead, in the water for 7-8 months before being harvested.

 Vi var på väg till Ohoidertawun för att titta på tämligen okända målningar på 

bergväggarna utmed havet. Namnet måste vara holländskt...

We were on our way to see the wallpaintings of Ohoidertawun.

En hel massa små händer, solar och cirklar finns på väggarna. Dom är inte så 

välkända men liknande finns i den nära övärlden.

Small hands, sun figures and circles not so wellknown but similar are known on the islands.

Stort välkomnande till Dudumahan village. Helt makalöst vad ett fartyg med 

en hop turister ombord kan ställa till det. Fantastiska danser och sång av 

olika grupper, mat, dryck och så alla barn, som ville att vi skulle fotograferas 

med dom. 

Alla öar, som vi far förbi ser ut som denna Kei island. Breda vita stränder och 

turkost vatten. Det är vackert och människorna är både vackra och vänliga.

At the village of Dudumahan all are very excited. We are the first turist ship ever 

to come here. Wonderful dancing, singing, food ,drink and happy children 

who wants to have their picture taken with us.

Triton Bay 03*49'S. 134*01E

Jag hittar inget tecken för grader...det blev en * i stället.

Triton Bay är sista anhalten på ön Nya Guinea.  Vi lämnar den stora 

båten och åker iväg med gummibåtarna, som alla kallar för zodiacs.

Det var som att åka in i en fjord! Alldeles klart och stilla vatten .

Varmt i stället för kallt förståss och djungel i stället för granskog.

Små båthus var de enda tecken på att det fanns människor i närheten.

Triton Bay our last port of call on the island of New Guinea. We go into 

Fjords with the zodiacs. Little boathouses reminding of people living here.

Detta var en spännade plats! 

I en bredare del av denna "fjorden", finns tre fiskeplattformar. Hur dom fungerar 

begriper jag inte. Hela underdelen var som ett fiskenät och alldeles fulla av småfisk.

Vi fick höra att vi kanske skulle få se valhajar där. Fiskarna matar dem hela tiden.

De är världens största fiskar och inte valar. Silar småfisk och plankton genom sitt

stora vidöppna gap, som valar. Dom kallas hajar( alltså en fisk) men föder levande 

ungar, är långsamma och mycket fredliga.

Vi var fyra som hoppade i vattnet och simmade fram mot plattformen.

En kom simmande rakt emot oss. Mellan 6-7 meter stor, grå med vita prickar.

Den kom så nära mig att jag tog ut handen men den vände försiktigt runt, 

djupare ner i vattnet. Längre ner mot botten simmade en lite mindre valhaj.

Vi blev till slut många runt fisken, som behöll sitt lugn. Den hade alldeles säkert

aldrig sett människor på detta viset förut. Den var nästan overkligt.

This was a most exciting place. Three platforms for fishing in the middle

of the fjord and underneath in the nets lots of small fishes.

We were told what to expect if we were lucky...

Walesharkes, one 6-7 meter and one a bit smaller!

It was almost unreal. They were swimming around us not taking much notice.

Not afraid and very peacefull. Wonders of the world really!

Kristine Hannon, en av expiditionsledarna tog med en en enkel undervattenskamera 

de här bilderna. Jamie, vår dykledare ser liten ut. Fisken var jättelik!

The photoes taken with a simple underwater camera.  Our divemaster Jamie looks 

small and the fish was huge!

Brodick Castle #262

Välkommen till min bostad!

Welcome to my living quater!