En egen kommentar

Det här sättet att se på de döda är så märkligt i vår kultur.

Jag tror nog inte det är så spännade för er, som följer mig

att läsa allt det här, men för mig är det här min dagbok och

om jag inte skriver ner det jag ser, så minns jag inte, när

jag väl är hemma igen. Minnet är kort!

Kram på er!

This is a strange way of seeing the dead, in our modern world.

Maybe not so interesting for you but my way of keeping a diary.

Memory is short!

Hugs to you all!

Olika sätt att begrava de döda. Different burials.

Detta är en offerplats med monoliter. De äldsta symboliserar över 100 

generationer. Runt platsen byggs nya små hus upp, där de döda skall vila

undertiden bufflarna slaktas. Ingen begravs här utan förs i kistor till

bergväggen, där de hängs upp. När kistorna åldrats faller de ner i sina rep.

This is a place for the rite with buffalos. None are burried here but in 

the little house being built the dead rest untill the rite is over and then

 they are laid in a coffin and are tied up against the mountain wall.

Eventually the coffins deteriorate and fall down.

Här är två små spädbarn begravda i ett stort träd. Om de ännu 

inte fått tänder begravs de i trädet med en liten dörr äv brädor.

Trädets sav ger dem kraft att komma till Paradiset.

Here two children has been buried in a big tree. If they have not

gotten any teeth they may be buried like this.

The sap from the tree will give them strength to get to Paradise.

Här är ett annat sätt att begrava de döda på. I bergväggen har man tagit 

ut hål, ibland stora nog för familjemedlemmar en lång tid framöver.

Here is another way of burial. In this wall in the mountain are holes, large 

enogh for all family members in years to come. 

10 stycken döda välkomnar med öppna händer in till himmelriket.

Efter 40 år får de nya kläder samtidigt som mumierna i gravkammaren.

10 dead persons says wellcome with open hands. After 40 years they

Get new clothes at the same time as the mimmies.

Toraja land. Toraja country. Rantepao, Bori, Marante, Botu, Kete'kesu, Lamo

I byarna som bebos av Toraja folket ligger alla hus på rad med huvudingången mot norr.

In the Torajan villages all houses are exactly placed with the entrance facing north.

Detta hus tillhör en Familj av högsta klassen. Den svartvita vattenbuffeln 

symboliserar rikedom och alla horn visar hur många bufflar, som offrats 

vid dödsriterna.

This house belongs to a Noble Family. The black and white buffalo head 

symbolises wealth andall the horns showes how many animals that have 

been killed in the rites for the dead.

Alla käkar likaså. And all the jaws as well.

The 450 000 people of Taranja live in the Sulawesi highlands. Extended

 families, they marry within class, eg. forth cousins, live together in a small

village around "the big house" the tongkonan. I am standing outside an 

old one.

The people are the Noble, the Commoner and the Lower.

( used to be the slaves)

Taranjafolket lever i Sulawesis högländer. Släktingar, gifter sig inom sin 

klasstillhörighet och inom den egna släkten med tex. kusin i fjärde led, 

lever tillsammans i en liten by belägen runt byns största hus, tongkonan. 

Jag står här utanför ett gammalt hus som använts i flera generationer.

Folket är strikt uppdelat efter en högsta klass, medelklass och lägsta klassen, 

som förr var slavar.

Taranjafolket kristnades av holländarna först runt 1950, när muslimerna 

försökte tvinga dem att bli muslimer. Trots att de är sk. kristna så utöver 

de sin anfäderstro Aluk To Dolo, som betyder Anfädernas väg. 

Inte förrän på 70-talet kom de första turisterna. Nu kommer turister 

för att se och uppleva deras ritualer, som är otroligt svåra att förstå.

Husen de bor ihar alla entren mot norr. På sydsidan finns ett rum avsett 

för de döda. De finns faktiskt i det rummet och tas om hand av familjen. 

De får dagligen mat och en gång om året tvättas de rena och får nya kläder. 

Så kan det gå flera år innan de begravs eftersom själva begravningen 

är en fest,som pågar i flera dagar med ett par tusen gäster (om den döde 

tillhör högsta klassen).

Till festen hör det att man skall offra ett antal bufflar, grisar och höns.En buffel 

kostar lika mycket som en bil! En riktigt fin buffel är en Mercedes enl. vår guide!

Efter festen fördelas allt kött i förhållande till den klass man tillhör.

The Taranja people were christened by the dutch as late as around 1950 

but still are most known for the way the celebrate the ancestors in what 

is called Aluk To Dolo, a belief very hard to understand.

The  houses all have an entrence for people facing north. At the south

 side of the house is a room for those who are dead. They are actually 

in that very room and are being taken care of every day for years untill the 

family has enough wealth to bury them. Once a year they are being washed 

and given new clothes.

After several years is the funeral party(!) with thousands of guest.

Buffaloes, pigs and chickens will be killed and later distribuated to the 

people according to their class. Lower class getting smaller parts.

The cost of these funeral are extremely high, a buffalo cost as much 

as a car we are told.

Wolio palatset i Bau Bau på ön Buton ( den röda pricken på ön i SV )

Det här kan se lite konstigt ut men min kamera i telefonen strejkade totalt idag. 

Jag tror den fick värmeslag! Jag hann bara ta denna bild på en informations karta

vid entren till det, som av Guiness rekordbok utsetts till världens största fort!

Ön Sulawesi, som vi förr kallade Celebes, har lika "svår" historia, som övriga 

 Indonesien.Vi är för långt därifrån för att i allmänhet intressera oss för länder så 

otillgängliga för oss. Det gäller åtminstone för mig! Spännande är det trotsallt att 

lära sig lite mer...

Bau Bau var centrum i kungadömet Wolio på 1400 -talet. Enligt gamla skrifter hade 

staden Butuni trädgårdar och en regerande kung och var då redan 200 år gammal.

1542 ändrades kungadömet till ett sultanat. Islam hade gjort sin entre.

Den förste sultanen hette Murhum Kaimuddin Khalifatul Khamis. (Inte konstigt att 

det är svårt med denna historiebeskrivning!) Den tredje sultanen byggde in sin stad 

inom väggarna på fortet. Murarna är nästan 3 km i omkrets, 4 m höga och 2 m tjocka.

Byggda av kalkstenar ifrån landskapet och hopfogade med kalk och äggvita! De 

enda byggstenar i världen som fogats ihop på det viset! Stenarna är ungefär som en 

liten fotboll i storlek.

Formen på hela fortet skall likna den arabiska bokstaven dhal, som också är sista

bokstaven i profeten Mohammeds namn.

Portarna är 12 till antalet och de skall symbolisera alla kroppens öppningar!!!

Jag har haft svårt att klura ut det förstås och är inte klar än...

2 ögon, 2 öron, 2 näsborrar, 1 mun, 1 anus och det blir 8

Därefter kommer dessa FANTASTISKA beskrivningar:

1 centralt hål , jag gissar - naveln, 1 svettpor ( hade varit skönt att bara ha en i den här världsdelen)

1 "kecing" ( låter som kissa!) och det blir 11stycken.

Nummer 12 är hemligt och endast till för den kungliga familjen, som flykthål undan fara. 

Det kallas faktiskt för spermahålet!

Visst är det roligt att lära sig nya saker! Jag hoppas kunna bidra med bilder på

de fortfarande efter 400 år nästan helt perfekta murarna. Dessutom står det en 33 m

hög lite underlig flaggstång vid den stora mötesplatsen. Den är också 400 år gammal 

och inte alls påverkad av väder och vind.

I morgon nya äventyr då vi landar i Toraja.

Wakatobi ( Wangi, Kaledupa, Tomia, Binongko islands)

Idag den 23/2 nådde vi Wakatobi National Marine Park. De tre prickarna 

längst till höger visar den fantastiska platsen. Jag har aldrig sett så många 

olika sorters fiskar på ett och samma ställe. Det var som att simma i ett 

akvarium. Havet är dessutom så varmt att det inte känns och klart blått.

Jaques Coustea, alla dykares läromästare ansåg detta området vara ett

" Undervattnens Nirvana". Jag borde haft en undervattenskamera...

The three red spots to the right are showing the snorkling sites, in the 

Wakatobi National Marin Park. Jaques Cousteau called the area an 

"Underwater Nirvana". I have never seen as many spieces of fish before.

It was like swimming in a warm, blue aquarium.

Indonesiska kvinnor  bjöd på en fantastisk lunch. Mycket spännande,

inte alltid så gott. Stora fina stjärtar från olika slags humrar!

For lunch we were all invited to an enormous Indonesian buffe. Lots

of seafood ( several kinds of lobster!)

På eftermiddagen besökte vi fiskmarknaden, som sköts helt av kvinnorna.

Redan kl 4 på morgonen kommer männen in med fisken, som sedan

skall säljas under dagen. På bilden ligger tonfiskar på marken.

The women take care of selling the fish, brought in at 4 o'clock in the

morning. Tuna is sold here.

Här säljs märkliga fiskar! Tre giftiga blåsfiskar, en riktigt rälig krokodilfisk och 

en vanlig en...

Strange fishes for sale! Three poisonous Puffer fishes, a gruesome crocodile

fish and a normal looking one...