Thank you Sally for helping me the whole way!
South Sea
måndag 29 februari 2016
Satonda
Satonda är en vulkanö inte så långt ifrån Bali. Vulkanens kanter är
kvar efter det utbrott den en gång haft. Det inre är idag en 35 m
djup sötvattensjö. Vi hade inte så vackert väder...
Satonda once a vulcano now with a sweat water lake. The weather
Was not so good today...
Vägen upp till högsta utsiktspunkten.
The raod upp to the top for a view.
Ett önsketräd vid sjökanten. I trädgrenarna hänger massor med
stenar och snäckor ifrån andra, som varit här.
Denna bild blir nog min sista ifrån denna alldeles fantastiska resa.
Nu låter jag mig vaggas till sömns densista natten. I morgon bitti
anländer vi till Bali och jag beger mig hemåt igen.
Tack för mig!
A wishing tree at the edge of the lake will probably be my last
picture from this fantastic trip. Now I let the sea bring to sleep.
Tomorrow we reach Bali and I will fly home again.
Many regards, Inger
Satonda och Moyo island. 29/2 2016
Sista stoppen på min resa .
Kvinnorna kallar till möte med långa bambukäppar. Det låter
som trummor när de slår i takt i sidorna på karet där dom
har lagt ris. Ris, som skall stötas föt att skilja skalet fråm kärnan.
The women are calling. It sounds like a beat on drums when
they hit the walls of the wooden log they use for preparing
the ricekernels.
Dansande män i gyllene dräkter. Alla barnen är stumma av beundran.
Dancing men in golden costumes! All children marvel at the performance.
söndag 28 februari 2016
Rinca- Komodo National Park 28/2
X
På nedre delan av kartan till höger ligger Rinca, ön där de urtida
stora ödlorna komoderna lever. De anses vara urtida avkommor
till dom, som levde i Australien för en miljon år sedan.
Komoderna är stora! De största är 3 m långa och med en vikt på
över 100 kg. Dom är rovdjur och kan utan vidare ta ett av de små
hjortdjuren, som lever här, svälja det helt och sedan lägga sig i solen
för att smälta måltiden. 12 middagar om året räcker!
Man skall akta sig för djuren, som verkar väldigt långsamma men kan
springa iväg fort. Dom kallas inte utan anledning för Komod Drakar.
Svansen är ett starkt vapen och om man blir biten av en måste man
direkt operera bort där dom bitit för att inte drabbas av sepsis.
Deras saliv är inte så bra för människan.
Komoden finns bara här i övärlden på de små öarna mellan de
två högra prickarna.
At the small island of Rinca, at the bottom to the right, and its four
neibouring islands, the huge lizzard the Komodo Dragon lives.
It is supposed have had its ancestors in Australia 1 miljon years ago.
It is a dominant predator and can easily swallow a goat and then lay
in the sun to speed the digestion. 12 meals a year is enough!
They are not as slowly and lazy as they look like. They can run
fast and with the long tail quickly kill an animal. Any animal ( also
a human) must be careful not being bitten by a Dragon. Their
salvia is supposedly poisonuos and the animal will die of sepsis.
The Komodo can be 10 feet long and weigh over 250 lb.
Tungan är luktorganet! They smell with the tongue! ( I was scared !)
Eftermiddag på en strand. Afternoon at a beach.
lördag 27 februari 2016
Jinato eftermiddagens övningar 27/2
Detta är sannerligen ingen resa för de lata...
Morgonen var fantastisk med sköldpaddorna och
korallplanteringen.
Därefter ut till båten igen med gummibåtarna. Det började
blåsa.
Lunch medan båten gick vidare mot ön Jinatu. Ankring och vi
tog oss ner i de sjösäkra Zodiac båtarna igen. Undrar hur
säkra de är. Vi kom iland dyblöta och gick igenom den
nystädade byn till skolgården.
Oj, vilken uppslutning! Byns äldste uppklädda och så fina.
Hälsade oss välkomna och därefter fick vi en fantastisk föreställning.
This is not a trip for lazy people...
A wonderful morning with turtles and corals. Lunch back on the boat
while transfering to the island Jinato. Back again in the Zodiacs
and now high waves. All wet ashore and a warm wellcome party.
En liten bit av Paradiset. Pulau Tinabo 06*33' S. 121*05'Ö
Visst har vi alla ögonblick, som är så speciella att vi kan räkna
dom på våra fingrar. Idag har jag varit med om ett sådant.
En pytteliten ö, i ingenstans, med det klaraste vattnet och den
vitaste sanden.
Today I have had one of those moments in life I can count on
my fingers. A small island out in nowhere.
Där fick jag denna en månad gamla sköldpadda i handen för att sedan,
I got this little turtle in my hand,
släppa ut den i havet tillsammans med en hel massa syskon!
to set out in the water with all his siblings!
I vattnet. Tog luft en gång och iväg simmade han mot sitt öde.
And off he went.
Nytt korallrev? A new coral reef?
Vi fick sätta fast små bitar av koraller på en metallställning, som
sedan bars ut i vattnet. Ute på revet, som bitvis sprängts bort av
fiskare, får nu dessa ramar med nya koraller i lugn och ro bygga
nya rev för alla de fina fiskarna, som finns i vattnet.
We got to "plant" small pieces of coral onto wire frames and
then the frames were brought out into the water.
Earlier, fishermen had destroyed parts of the reef while putting
explosives in the water to catch fish. Now these frames build up
new reefs for all the beautiful coral fishes.
Rantepao , Tana Toraja 26/2 2016
I denna del av världen regnar det mycket. Risodlingarna, som är Torajafolkets
största inkomstkälla bevattnas endast med regnvatten. Regnet vräker ner
alla eftermiddagar utom under en kort torrperiod i juni- juli. Då för de ut vatten,
som samlats under regnperioden.
6000 mm/ år har jag fått besked om . Jag tycker det verkar lite...
Här är Karin, en av guiderna på resan iklädd de lokala invånarnas paraply !
Lots of rain in this part of the world. This is swedish girl Karin, one of our
guides, using the lokal umbrella. Except for in June-July, the rain is pouring
down every afternoon. The ricefields the Torajas are growing, have only water
falling from the Sky!
Vi har bott på hotell i natt. I går kväll underhöll en liten grupp glada barn oss
med musik på instrument tillverkade av bambu.
Det lät precis som ETT positiv, (heter det verkligen så) när dom drog i gång av
hjärtans lust. Påminde om musik i Alperna! Bergen är 3 300 m höga, vi befinner
oss på 1 500 m ö.h.
Snart lämnar vi med små bussar. Vägarna är branta och smala och båten väntar i hamn.
Soon we are leaving the hotell where we have stayed over night. A group of very happy
boys were playing last night, on instruments made of bamboo.
fredag 26 februari 2016
Det sista av Toraja land. Last of Toraja land.
En vattenbuffel är riktigt fin om den är vitfläckig eller så vit som möjligt.
Denna tjuren skulle kosta ungefär $ 65 000! ( en Mercedes)
A valuble water buffalo is as much white as possible. This bull is worth
$65 000! ( one Mercedes)
och en gris, som liksom denna, sett sina bästa dagar ( den skulle få
leva några dagar till) skulle kosta $ 200- 300.
Årligen offras minst 10 000 bufflar och 60 000 grisar vid olika ceremonier.
Allt kött går ju till människor som föda så egentligen är detta inte mer
annorlunda än hur vi har det. Vi går till ICA ...
Yearly at least 10 000 buffalos and 60 000 pigs are sacrificed.
All meat gets to the people for food. They cook it and they salt and dry it.
Really not much difference to us going to the Stop&Shop...
Back on the boat!
Lite god choklad och en invitation till middag vid Kaptenens bord.
Kapten Håkan är trevlig och väldigt omtyckt av sin personal. KUL!
Some chocolate and an invitation to the table of our nice swedish
Captain Håkan.
torsdag 25 februari 2016
En egen kommentar
Det här sättet att se på de döda är så märkligt i vår kultur.
Jag tror nog inte det är så spännade för er, som följer mig
att läsa allt det här, men för mig är det här min dagbok och
om jag inte skriver ner det jag ser, så minns jag inte, när
jag väl är hemma igen. Minnet är kort!
Kram på er!
This is a strange way of seeing the dead, in our modern world.
Maybe not so interesting for you but my way of keeping a diary.
Memory is short!
Hugs to you all!
Olika sätt att begrava de döda. Different burials.
Detta är en offerplats med monoliter. De äldsta symboliserar över 100
generationer. Runt platsen byggs nya små hus upp, där de döda skall vila
undertiden bufflarna slaktas. Ingen begravs här utan förs i kistor till
bergväggen, där de hängs upp. När kistorna åldrats faller de ner i sina rep.
This is a place for the rite with buffalos. None are burried here but in
the little house being built the dead rest untill the rite is over and then
they are laid in a coffin and are tied up against the mountain wall.
Eventually the coffins deteriorate and fall down.
Här är två små spädbarn begravda i ett stort träd. Om de ännu
inte fått tänder begravs de i trädet med en liten dörr äv brädor.
Trädets sav ger dem kraft att komma till Paradiset.
Here two children has been buried in a big tree. If they have not
gotten any teeth they may be buried like this.
The sap from the tree will give them strength to get to Paradise.
Här är ett annat sätt att begrava de döda på. I bergväggen har man tagit
ut hål, ibland stora nog för familjemedlemmar en lång tid framöver.
Here is another way of burial. In this wall in the mountain are holes, large
enogh for all family members in years to come.
10 stycken döda välkomnar med öppna händer in till himmelriket.
Efter 40 år får de nya kläder samtidigt som mumierna i gravkammaren.
10 dead persons says wellcome with open hands. After 40 years they
Get new clothes at the same time as the mimmies.
Toraja land. Toraja country. Rantepao, Bori, Marante, Botu, Kete'kesu, Lamo
I byarna som bebos av Toraja folket ligger alla hus på rad med huvudingången mot norr.
In the Torajan villages all houses are exactly placed with the entrance facing north.
Detta hus tillhör en Familj av högsta klassen. Den svartvita vattenbuffeln
symboliserar rikedom och alla horn visar hur många bufflar, som offrats
vid dödsriterna.
This house belongs to a Noble Family. The black and white buffalo head
symbolises wealth andall the horns showes how many animals that have
been killed in the rites for the dead.
Alla käkar likaså. And all the jaws as well.
The 450 000 people of Taranja live in the Sulawesi highlands. Extended
families, they marry within class, eg. forth cousins, live together in a small
village around "the big house" the tongkonan. I am standing outside an
old one.
The people are the Noble, the Commoner and the Lower.
( used to be the slaves)
Taranjafolket lever i Sulawesis högländer. Släktingar, gifter sig inom sin
klasstillhörighet och inom den egna släkten med tex. kusin i fjärde led,
lever tillsammans i en liten by belägen runt byns största hus, tongkonan.
Jag står här utanför ett gammalt hus som använts i flera generationer.
Folket är strikt uppdelat efter en högsta klass, medelklass och lägsta klassen,
som förr var slavar.
Taranjafolket kristnades av holländarna först runt 1950, när muslimerna
försökte tvinga dem att bli muslimer. Trots att de är sk. kristna så utöver
de sin anfäderstro Aluk To Dolo, som betyder Anfädernas väg.
Inte förrän på 70-talet kom de första turisterna. Nu kommer turister
för att se och uppleva deras ritualer, som är otroligt svåra att förstå.
Husen de bor ihar alla entren mot norr. På sydsidan finns ett rum avsett
för de döda. De finns faktiskt i det rummet och tas om hand av familjen.
De får dagligen mat och en gång om året tvättas de rena och får nya kläder.
Så kan det gå flera år innan de begravs eftersom själva begravningen
är en fest,som pågar i flera dagar med ett par tusen gäster (om den döde
tillhör högsta klassen).
Till festen hör det att man skall offra ett antal bufflar, grisar och höns.En buffel
kostar lika mycket som en bil! En riktigt fin buffel är en Mercedes enl. vår guide!
Efter festen fördelas allt kött i förhållande till den klass man tillhör.
The Taranja people were christened by the dutch as late as around 1950
but still are most known for the way the celebrate the ancestors in what
is called Aluk To Dolo, a belief very hard to understand.
The houses all have an entrence for people facing north. At the south
side of the house is a room for those who are dead. They are actually
in that very room and are being taken care of every day for years untill the
family has enough wealth to bury them. Once a year they are being washed
and given new clothes.
After several years is the funeral party(!) with thousands of guest.
Buffaloes, pigs and chickens will be killed and later distribuated to the
people according to their class. Lower class getting smaller parts.
The cost of these funeral are extremely high, a buffalo cost as much
as a car we are told.
onsdag 24 februari 2016
Wolio palatset i Bau Bau på ön Buton ( den röda pricken på ön i SV )
Det här kan se lite konstigt ut men min kamera i telefonen strejkade totalt idag.
Jag tror den fick värmeslag! Jag hann bara ta denna bild på en informations karta
vid entren till det, som av Guiness rekordbok utsetts till världens största fort!
Ön Sulawesi, som vi förr kallade Celebes, har lika "svår" historia, som övriga
Indonesien.Vi är för långt därifrån för att i allmänhet intressera oss för länder så
otillgängliga för oss. Det gäller åtminstone för mig! Spännande är det trotsallt att
lära sig lite mer...
Bau Bau var centrum i kungadömet Wolio på 1400 -talet. Enligt gamla skrifter hade
staden Butuni trädgårdar och en regerande kung och var då redan 200 år gammal.
1542 ändrades kungadömet till ett sultanat. Islam hade gjort sin entre.
Den förste sultanen hette Murhum Kaimuddin Khalifatul Khamis. (Inte konstigt att
det är svårt med denna historiebeskrivning!) Den tredje sultanen byggde in sin stad
inom väggarna på fortet. Murarna är nästan 3 km i omkrets, 4 m höga och 2 m tjocka.
Byggda av kalkstenar ifrån landskapet och hopfogade med kalk och äggvita! De
enda byggstenar i världen som fogats ihop på det viset! Stenarna är ungefär som en
liten fotboll i storlek.
Formen på hela fortet skall likna den arabiska bokstaven dhal, som också är sista
bokstaven i profeten Mohammeds namn.
Portarna är 12 till antalet och de skall symbolisera alla kroppens öppningar!!!
Jag har haft svårt att klura ut det förstås och är inte klar än...
2 ögon, 2 öron, 2 näsborrar, 1 mun, 1 anus och det blir 8
Därefter kommer dessa FANTASTISKA beskrivningar:
1 centralt hål , jag gissar - naveln, 1 svettpor ( hade varit skönt att bara ha en i den här världsdelen)
1 "kecing" ( låter som kissa!) och det blir 11stycken.
Nummer 12 är hemligt och endast till för den kungliga familjen, som flykthål undan fara.
Det kallas faktiskt för spermahålet!
Visst är det roligt att lära sig nya saker! Jag hoppas kunna bidra med bilder på
de fortfarande efter 400 år nästan helt perfekta murarna. Dessutom står det en 33 m
hög lite underlig flaggstång vid den stora mötesplatsen. Den är också 400 år gammal
och inte alls påverkad av väder och vind.
I morgon nya äventyr då vi landar i Toraja.
Wakatobi ( Wangi, Kaledupa, Tomia, Binongko islands)
Idag den 23/2 nådde vi Wakatobi National Marine Park. De tre prickarna
längst till höger visar den fantastiska platsen. Jag har aldrig sett så många
olika sorters fiskar på ett och samma ställe. Det var som att simma i ett
akvarium. Havet är dessutom så varmt att det inte känns och klart blått.
Jaques Coustea, alla dykares läromästare ansåg detta området vara ett
" Undervattnens Nirvana". Jag borde haft en undervattenskamera...
The three red spots to the right are showing the snorkling sites, in the
Wakatobi National Marin Park. Jaques Cousteau called the area an
"Underwater Nirvana". I have never seen as many spieces of fish before.
It was like swimming in a warm, blue aquarium.
Indonesiska kvinnor bjöd på en fantastisk lunch. Mycket spännande,
inte alltid så gott. Stora fina stjärtar från olika slags humrar!
of seafood ( several kinds of lobster!)
På eftermiddagen besökte vi fiskmarknaden, som sköts helt av kvinnorna.
Redan kl 4 på morgonen kommer männen in med fisken, som sedan
skall säljas under dagen. På bilden ligger tonfiskar på marken.
The women take care of selling the fish, brought in at 4 o'clock in the
morning. Tuna is sold here.
Här säljs märkliga fiskar! Tre giftiga blåsfiskar, en riktigt rälig krokodilfisk och
en vanlig en...
Strange fishes for sale! Three poisonous Puffer fishes, a gruesome crocodile
fish and a normal looking one...
måndag 22 februari 2016
Bandaöarna Neira, Besar och Rhun. The Spice Islands, Molukkerna. 04*31 S. 129*48 Ö
Muskotnöten mer värd än guld...
Sinbad, sjörövaren berättar i sagorna Tusen och en natt, om hur han hämtar
hem kryddor i från fjärran länder. Dom kommer från ett mystiskt kryddfolk och
ingen vet var de bor.
De eftersökta och starkt doftande kryddorna blev upprinnelsen till långväga
upptäcktsresor och byggande av stora handelsimperier. När började handeln
med kryddor? Förmodligen när de olika kulturerna växte fram. I det gamla
Egypten användes kryddor, de tre vise männen kom ifrån Österlandet med
väldoftande myrra.
Handelsmännen i Europa hade ingen kännedom om var kryddorna kom ifrån.
I stort sätt visste man bara att de kom ifrån handelsvägar, som gick genom den
islamska världen till hamnarna Basra eller Alexandria. De arabiska handelsmännen
höll kryddornas ursprung hemlig. Kryddorna gav makt på alla plan och under de
korståg, som drog genom Europa med religiösa förtecken på 1200-talet, erövrades
Konstantinopel, en seger för Venedig, som växte fram som en stormakt.
Bysans kryddhandel blev en nu Venedigs. Handelsmän drog österut. Av kineserna
fick Marco Polo peppar, kryddpepper, kanel, ingefära, saffran och muskot.
Det blev "modernt" med kryddor. De som hade råd med de dyrbara varorna kunde
sina rikedomar.
I Sverige finns en bevarad nota ifrån den heliga Birgittas gravöl ill hennes fars ära
år 1327. Fem kilo kummin,ett kilo ingefära, ett halv kilo kanel, tre kilo peppar och
sju hekto saffran.
Handeln var lönsam! Även om maten, som serverades inte var helt färsk, gick den
att äta men ibland kunde man bli förgiftad av alltför flitigt användande. ( två muskot
nötter är dödlig föda!)
Venetianarna fick inte behålla sitt monopol så länge. Portugiserna och Spaniorerna
hittade sjöledes till övärlden. Upptäcktsresornas tid inleds och jakten på de
värdefulla kryddorna lockar. Kanel fanns på Ceylon och på Moluckerna "upptäcktes"
vad araberna aldrig berättat, kryddnejlikans och muskatens växtplats.
De otaliga kryddkrigen inleddes. Det blev Holland med VOC, det ostindiska
kompaniet, som med fruktansvärt våld tog kontroll över all handel. Av de 15000
invånarna på de små Banda öarna Neira och Rhun överlevde endast 500. Endast på
dessa två öarna växte muskot trädet. Folk togs ifrån andra öar för att arbeta som
slavar. Kontrollen över nötterna var rigid. Om något försök gjordes med att smuggla
ut nötter bestraffades det med avrättning. För att hemlighålla lasten på väg till Europa
täcktes den med kalk. För att undvika sjunkande priser brändes ibland tusentals
kilo med väldoftande kryddor bland annat i Batavia.
I Europa ville Engelsmännen också åt de nu så oerhört eftertraktade kryddorna. På
Nordsjön stod ett fleratl sjöslag mellan England och Holland. Båda länderna led stora
ekonomiska förluster, som slutligen ledde till ett fredsfördrag i Breda 1667. The East
India Company ledde till England långa dominans på världshaven. Holland fick dock
behålla den lilla ön Rhun, som är närmst i bild på mitt foto. I utbyte fick England den
obetydliga ön Nya Amsterdam ( dagens New York) !!!
Rhun för Manhattan!
Rhun in exchange for Manhattan!
I have above tried to tell the story of the nutmeg and the trade of spices from
the Moluccas. The story is amazing and worth looking up on Wikipedia or other sorces.
lördag 20 februari 2016
Kei island / Nuhu Roa
Detta är en jättelik pärlodling! På plattformen arbetade dessa kvinnorna med
musslor i nätkassarna. När musslan har fått sin lilla plastpärla inlagd, sänks den
ner i vattnet och får växa till i 7-8 månader. Det låg bojar med jämna mellanrum
och i långa rader, på ett flera km2 långt område.
This is a platform for pearling. The mussels are, after they have been inserted with
a small plastic bead, in the water for 7-8 months before being harvested.
Vi var på väg till Ohoidertawun för att titta på tämligen okända målningar på
bergväggarna utmed havet. Namnet måste vara holländskt...
We were on our way to see the wallpaintings of Ohoidertawun.
En hel massa små händer, solar och cirklar finns på väggarna. Dom är inte så
välkända men liknande finns i den nära övärlden.
Small hands, sun figures and circles not so wellknown but similar are known on the islands.
Stort välkomnande till Dudumahan village. Helt makalöst vad ett fartyg med
en hop turister ombord kan ställa till det. Fantastiska danser och sång av
olika grupper, mat, dryck och så alla barn, som ville att vi skulle fotograferas
med dom.
Alla öar, som vi far förbi ser ut som denna Kei island. Breda vita stränder och
turkost vatten. Det är vackert och människorna är både vackra och vänliga.
At the village of Dudumahan all are very excited. We are the first turist ship ever
to come here. Wonderful dancing, singing, food ,drink and happy children
who wants to have their picture taken with us.
Triton Bay 03*49'S. 134*01E
Jag hittar inget tecken för grader...det blev en * i stället.
Triton Bay är sista anhalten på ön Nya Guinea. Vi lämnar den stora
båten och åker iväg med gummibåtarna, som alla kallar för zodiacs.
Det var som att åka in i en fjord! Alldeles klart och stilla vatten .
Varmt i stället för kallt förståss och djungel i stället för granskog.
Små båthus var de enda tecken på att det fanns människor i närheten.
Triton Bay our last port of call on the island of New Guinea. We go into
Fjords with the zodiacs. Little boathouses reminding of people living here.
Detta var en spännade plats!
I en bredare del av denna "fjorden", finns tre fiskeplattformar. Hur dom fungerar
begriper jag inte. Hela underdelen var som ett fiskenät och alldeles fulla av småfisk.
Vi fick höra att vi kanske skulle få se valhajar där. Fiskarna matar dem hela tiden.
De är världens största fiskar och inte valar. Silar småfisk och plankton genom sitt
stora vidöppna gap, som valar. Dom kallas hajar( alltså en fisk) men föder levande
ungar, är långsamma och mycket fredliga.
Vi var fyra som hoppade i vattnet och simmade fram mot plattformen.
En kom simmande rakt emot oss. Mellan 6-7 meter stor, grå med vita prickar.
Den kom så nära mig att jag tog ut handen men den vände försiktigt runt,
djupare ner i vattnet. Längre ner mot botten simmade en lite mindre valhaj.
Vi blev till slut många runt fisken, som behöll sitt lugn. Den hade alldeles säkert
aldrig sett människor på detta viset förut. Den var nästan overkligt.
This was a most exciting place. Three platforms for fishing in the middle
of the fjord and underneath in the nets lots of small fishes.
We were told what to expect if we were lucky...
Walesharkes, one 6-7 meter and one a bit smaller!
It was almost unreal. They were swimming around us not taking much notice.
Not afraid and very peacefull. Wonders of the world really!
Kristine Hannon, en av expiditionsledarna tog med en en enkel undervattenskamera
de här bilderna. Jamie, vår dykledare ser liten ut. Fisken var jättelik!
The photoes taken with a simple underwater camera. Our divemaster Jamie looks
small and the fish was huge!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)